kalixsvenska.blogg.se

https://youtu.be/CA-C62sp_-o

 

 

Lyssna på analysen här.

 

Eftersom analys betyder att sönderdela och ta reda på vilka delar som bygger upp helheten valde jag en Prezi-template utformad som ett mikroskop med en förstorad bild av det som syns i mikroskopet. Ni kan naturligtvis lika gärna använda key note, power point eller annat presentationsverktyg som ni är vana vid.

 

 

 

 * Coca-Cola har sitt säte i Atlanta i Sydstaterna. Genom att alludera till Nordstaternas "huvudstad" blir Coca-Cola Company hela USAs eget läskeblaskföretag.

Katalexis: innebär att sista foten av en vers är ofullständig i den meningen att versschemat har plats för en stavelse till. Det uppstår då en paus i rytmen. Fenmenet är mycket vanligt i praktiken och mycket välgörande.

Se här en fullgod jambisk rad

och här en katalektisk.

Den här drar utan rast åstad.

Den här är mindre hektisk.

 

Kedjerim kallas ibland en anordning som består i att slutordet i en versrad rimmar på första ordet eller ett ord något längre fram i nästa rad. Effekten är mestadels obetydlig, i alla fall för örat.

Sommaren plägar vara

bara en dag eller två.

Vintern som går

mot vår kommer tidigt åter.

 

Kenningar kallas i fornisländsk litteratur omskrivningar och metaforer i minst två led. Enkla sådana, tex. Dundraren i stället för Tor, räknas inte hit: sådant benämns bara heiti, benämningar. Kenningar kan ibland bli nog så invecklade, och därom handlar hela andra delen av Snorri Sturlassons Edda. Där får man lära sig att skaldekonsten kan kallas Allfaders vörtvåg eller dvärgarnas sjö eller Odens kittelvätska, allt anspelningar på myten om Suttungamjödet som asaguden i fråga tillägnade sig och blev poetisk av. Tor kan däremot kännetecknas som Sivs man eller Midgårdsormens fiende. Himlen kan få heta Ymers huvudskål, solen är Mundilfarnes dotter, vinden kallas lämpligen trädbrytaren eller tacklingens skada, skeppet är havets häst, guldet är exempelvis Ägirs eld elelr Frejas gråt elelr Fyrisvalls säd eller Frodes mjöl. Det gäller att vara väl hemma i sagor och myter när man möter isländska kenningar.

 

Kluvna rim är rim som består av mer än ett ord:

Dahlberg drack vin i

Rom med Bernini

varefter han satt en stund och drack vatten

 

Knittel tysk och nordisk talvers med fyra höjningar och ett godtyckligt antal sänkningar i versraderna, vilka mestadels rimmar parvis.

Knittel är det bästa som finns att få

till att skriva teaterrepliker på

Innehållet är förstås ett annat kapitel

men tillformen finns det inget som går upp mot knittel

 

Man kan travestera Henriksson och skriva:

Hexameter är det allmännaste och även det äldsta kända av alla antika versmått. Det består av sex takter med fallande rytm varav den sista måste vara en troké eller en spondé, medan de fem föregående är daktyler som alltid kan dras ihop till spondéer. Henriksson exemplifierar här inte med en egen vers utan använder en rad ur Runebergs Älgskyttarne:

Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen

än har orren sin stig och tjädern nära min koja

 

Hiatus, vokalmöte, sammanstötningen av en vokal i slutet av ett ord och en vokal i början av nästa. I svenskan är det inte bra att en vokal kolliderar med sig själv:

I igloo, o eskimå å åstranden,

sitter du uti isen.

Hokku eller haiku är en japansk versform som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.

Kring bilfabriken

blommar körsbärsträden än

mycket effektivt.

 

Homonymrim är rim på likljudande ord med olika betydelse t ex. världen-värden, färga-färga, släkte-släckte, substantivet visa, verbet visa och adjektivet visa.

 

Hyperbol, överdrift, ett stilmedel som icke är ovanligt (…) Många stående uttryck i språket är hyperboliska: röra upp himmel och jord, buller som kan uppväcka döda, lidande som kan röra en sten. Shakespeare står till tjänst med grandiosa exempel på hyperbol:

Utur ditt öga kikar själen vilt,

och likt yrvakna krigsmän vid ett larmrop

upprusar dina hår utur sin bädd.

Detta säger hans moder drottningen till Hamlet. och hans fader vålnaden ger honom ett annat ord på vägen:

Du vore sämre än det feta gräs

som ruttnar av sig själv på Lethes stränder

om detta icke grep dig.

Minst sagt positivt uttalar sig därmot Romeo om Julia:

O, tänk om hennes ögon satt på himlen

och stjärnorna där hennes ögon är!

Då skulle hennes kinders klara ljus

fördunkla stjärnorna som dagsljus lampan

och hennes ögon genom eterns rymder

med sådan flod av klara strålar glittra

att fåglarna på kvist begynte kvittra—

I sitt sammanhang låter det här nära nog resonabelt. *

 

Inrim är rim inuti en versrad

Rimmar i timmar gör yrkesmedveten poeten.

Assonanser och allitterationer räknas inte som inrim. Det skall vara rena slutrim för att kallas så.

 

Jamb, versfot som består av en kort och en lång respektive en betonad och en obetonad stavelse:

"Vem där?"

"En jamb."

"Försvinn!"

"Vafalls?"

"Vet hut!"

"Hur så?"

"Lägg an!

 Ge fyr!"

"Mådä?"

 

 

 

Skriver Henriksson med hjälp av stilmedlet litotes underdriften

Folkvisestrof kallas en nordisk balladform som från början säkert har haft med medeltida gångdans (kvaddans på Färöarna) att göra. Den består av två rader samt eventuellt ett omkväde på ytterligare två. Slutrim kan förekomma , men assonans är vanligare:

Herr Johansson han kväder i dansen sitt kvad:

"Hvi är jag så bedrövad, jag stora starka karl?"

Assonans förekommer i omkvädet då sådant finns, vilket är regel:

Stolts Tomelilla bidar på högan loft.

Väl varder det vår uti afton.

Hon haver en guldsärk allt uppå sin kropp.

Men friarn har klena krafter.

Folkvisetrofen ligger till grund för exempelvis "Du gamla du fria".

 

Fornnordisk vers är skapad för recitation, aldrig för innanläsning och knappast för sång. Rytmen i dess trofer liknar icke musikens, ty den vilar inet på versfötter utan på allitteration som knyter samman betonade ord.Systemet är mycket fast och mycket mera invecklat än det ser ut; det är inte var mans sak att använda norröna versformer någorlunda korrekt. Alla vokaler rimmar sinsemellan men bör helst vara olika; konsonanterna måste däremot vara identiska för att allitterera, och ljudförbindelserna sk, sp och st rimmar bara med sig själva, alltså inte med varandra elelr med enbart s-ljud. I gengäld rimmar g på k. Traditionen på området har varit mycket konservativ och lång, vilket förklarar vissa förbryllande allitterationer i Eddadikterna. Där rimmar sålunda stavelser som börjar med vokal:

Jord fannsk æva

né upphimmin

 

Detta var goda allitterationer tusen år före de isländska skaldernas tid , då jord nämligen hette erþu.

 

Fras är ett stycke sammanhållet tal mellan två pauser. I musiken betyder fras ett naturligt sammanhängande och klart avgränsat avsnitt av ett tonflöde.

 

Galdr, fornnordisk trollsång. den som framförde sådana sägs gala, och den som utsätts för dess verkan blir galen.

 

Ghazel kallas en persisk versform som en tid användes rätt mycket av tyska poeter alltifrån Goethe och på svenska har begagnats av Fröding i en för honom central dikt. det finns bestämda regler för rimflätningen som är tämligen invecklad– det rätta schemat uppges vara aa ba ca da ea fa ga etc.– men europeiska diktares praxis varierar betydligt. Det karakteristiska för en ghazel torde vara upprepningen av dess huvudtema efter ett inrim som sammanbinder flertalet versrader.

Dagen som nyligen grydde, vart tog den vägen?

Sången, hur var det den lydde, vart tog den vägen?

Modet som skräddarna sydde, vart tog det vägen?

Vännen som mycket betydde, vart tog han vägen?

Ungdomsbekymren som brydde, vart tog de vägen?

Tron som vi fann eller skydde, vart tog den vägen?

Människolivet som flydde, vart tog det vägen?

 

 

 

Cesur är ett rytmiskt avbrott vid vissa ordslut i en versrad:

När Hafiz var gammal och grånad    blev han plötsligen ytterst poetisk

och upphörde därvid att vara dervisch    och slutade vara asketisk

och författade dikter om kärlek och sex   och förledde de gravaste perser

att glömma hans ungdoms och mannaårs gnat   för hans ålderdoms sinnliga verser.

 

Chiasm är en rhetorisk figur som har fått sitt namn efter den grekiska bokstaven

Χ χ Chi

Den innebär att satsdelar eller rim i närbelägna satser eler versrader står uppställda korsvis:

 Herrn äter gott, och gott äter frun.

 

Chiastisk rimställning har formen har formen a b b a:

Du skall aldrig röra dig fortare, herr direktör

än att barnet inom kan hinna med, annars griper dig stressen.

Barnet inom dig har kortare ben och högre intressen;

det vill tulta ifatt dig och lära dig leva innan du dör.

 

Choriamb versfot av formen jän ta å ja. 

                                               —U  U — Teoretiskt  är den då en alldeles omöjlig versfot men i praktiken känns dess rytm inte så tolkig, allra minst för svenskar som är vana vid hambotakt. Vårt språk är som gjort för choriamber:

Nu ska vi se; våren är här, dagen är varm,

ängen är grön, livet är kort.

Skynda dig på, häggen slår ut, trasten blir trött,

passa din chans, ställ dig och njut.

År efter år gör du din plikt, sköter din tjänst,

tjänar ditt bröd, sparkar din boll,

spelar din bridge, höjer din lön, åker din bil,

nöter ditt spår: nu ska vi se:

Ängen är grön, solen är varm, sno dig och njut.

Livet är kort, våren är här.

Choriamber bygger upp denna ukrainska julsång som blivit en populär Christmas Carol vilket visar choriambens musikaliska kvalitet.

                                              

Elegi, sorgesång, melankoliskt kväde.

 

Enjambement versbindning eller överklivning, innebär att en sats fortsätter från en versrad till en annan:

Kon som betar ängens klöver

kliver oförmodat över

bondens gärdsgård och staket.

 

Eller:

Måsarna äter maskens

kött och finner det smaskens.

 

Epigram kort dikt med koncentrerat innehåll och tillspetsad poäng. Det grekiska ordet betyder egentligen inskrift och många antika epigram är gravdikter, säkert fiktiva i de flesta fall.

I ett epigram

bör den sak

som skall hållas fram

stå längst bak.

 

 

 

 

Ballad kallas en berättande sångtext, gärna med refräng och inte sällan med upprepning av rader eller fraser. Medeltida folkvisor med dramatiskt innehåll är ballader, likaså diverse sånger om romantiska händelser av yngre datum, exempelvis vissa skillingtryck.

 

Ballade är ett rent formellt begrepp, en versform som består av tre strofer och en sorts dedikation elelr adress som kallas envoi och nära ansluter sig till det föregåense. Formen härrör förstås från Frankrike där Francois Villon på 1300-talet skrev en berömd Ballade om de hängda.

 

Det svenska språket ägnar jag mitt kvad.

Det klingar oavlåtligt i vårt land.

Dess muntra glosor gör mig ofta glad.

Dess dystra ord bedrövar mig ibaldn.

Dem lär vi alla gratis eftrehand,

en övermåttan lukrativ affär.

Det inser icke varje konfirmand.

Det tarvas mera forskning om det här.

 

Jag läser alla dagar i mitt blad

om mord och rån och stöld och krig och brand.

Men endast sällan fastnar någon rad

i minnets vrår och trotsar tidens tand.

Ett prosans hav av ord som skrivs i sand

är mindre salt än diktens flöde är.

Dess ordsvall rör de flesta lite grand.

Det tarvas mera forskning om det här.

 

En trummis kan slå takt på sin estrad,

en vokalist kan stöna till sitt band,

men den som vill författa en ballade

bör välja sina ord med varsam hand.

De äger annan klang i Härnösand

än i Kristianstad eller Avaskär

och Grums och Helsingfors och Bovallstrand.

Det tarvas mera forskning om det här.

 

Envoi:

Ers höghet, härmed slutar min ballade.

Jag undrar varför spenabarnen svär.

de spar på orden till den milda grad.

Det tarvas mera forskning om det här.

 

Blankvers, orimmad femtaktig jambisk vers som är vanlig i skådespel av Shakespeare och andra. Den lämpar sig särskilt bra för scenen därför att den lätt låter sig anpassas till prosans naturliga ordföljder i flertalet germanska språk inklusive svenska:

Det här är tekniskt sett en skaplig blankvers.

Den låter enkel, osökt och naturlig

och har i alla fall poetisk verkan

ifall den deklameras med förstånd.

Allegori är konkret framställning av abstrakta begrepp, gärna en berättelse om personifierade naturkrafter, egenskaper, dygder och laster, idéer och grupperingar. På svensk vers som lever finns först och främst Stiernhielms Hercules, där fru Lusta med döttrarna Kättia och Flättoia samt sonen Ruus uppträder.

 

 

 

 Intellectio:Studenttalet ska vara ett hyllningstal eller högtidstal. Hyllningstal innebär attt man lyfter fram något eller någon på ett positivt sätt. Högtidsstal är menade att förgylla ett speciellt tillfälle och lyfta fram stundens festlighet och allvar. Naturligtvis ska ethos, pathos och logos finnas med och effektfulla stilfigurer gör förstås talet precis så underhållande och upplyftande som det är menat att vara.

 

Talet ska vara kort och innehållsrikt och handlar förstås om det stora steg ni nu ska ta mot framtiden och från den trygga skoltillvaron. Hyllningstalsvarianten tar naturligtvis upp vad gymnasieåren inneburit med en positiv infallsvinkel, emn tänk på att talet ska gälla alla på Furuhedsskolan inet bara just er klass. Högtidstalet fokuserar mer på själva examen och vad den innbeär.

 

Ett tal av detta slag ska vara humoristiskt OCH seriöst. Undvik svordomar.  Kränkande skämt är förstås uteslutna. Tänk på att vara åhörartillvänd , som alltid, så alla känner att talet riktas till dem, ingen får känna sig utpekad eller kränkt. Det innebär exempelvis att nämner man skolmaten är det i positiva termer. Under det nationella provet hade ni rika möjligheter att studera seriösa tal som framförts med humor som stilgrepp, se till att utnyttja det ni lärt er av det. Men låt inte talet bli tramsigt, basen ska vara seriös och ett stilgrepp kan vara humor. Jag vill påstå att ett enbart seriöst tal är betydligt bättre än ett som blir bara humoristiskt.

 

I den retoriska processen gäller det att i Inventiodelen verkligen sovra, talet får inte vara långdraget. 2-4 minuter är riktmärket.

 

Lägg ner mycket tid på dispositio, strukturen i ett sådant här tal är grunden för ett lyckat framträdande. Balans mellan delarna är viktigt men avslutet och att effektivt fånga åhörarnas uppmärksamhet i början är ännu viktigare. Tänk på att ni har en hoper surriga undgomar att tala till, så att fånga uppmärksamheten är en sak att lägga tid och energi på.

 

Sedan kommer elocutio som verkligen ger talet dess förmåga att både underhålla och ge ett allvarligt menat ord på vägen ut i livet. Stilfigurer som fungerar och genomtänkta metaforer som gärna håller sig inom samma semantiska fält. Börjar ni tala om skolåren som en resa så håller ni fast vid resemetaforer "vad har vi i kappsäcken?", "nu står vi på stationen medan tåget rullar in på perrongen" etc. Elocutio betyder vältalighet, var alltså vältaliga och i detta ingår att undvika svordomar.

 

Memoria är i detta sammanhang naturligtvis nödvändigt. Man kan lika gärna hoppa över ett studenttal om man läser innantill.

 

Actio ska man lägga mer tid än vanligt på. Kroppspråk och gester måste fylla i exempelvis ethos och struktur mer än vanligt när man talar för att förgylla en högtid som studenten. Öva framför spegeln, filma er själva, snygga manuskort, gärna i stil med bordsdekorationerna, med ENBART nyckelord. Testa talet på familjen och be dem tipsa om hur ni ska få ett levande kroppspråk med goda pauseringar som låter åhörarna förstå skämt och poänger. Då blir framförandet lika slagkraftigt som ditt talmanus. Detta förutsätter förstås att memoria är väl genomfört.

 

Som vanligt är emendatio en del av talprocessen och ni får skriftlig respons av varandra och mig vid redovisningstillfället men ni ska förstås också ta respons av mig under processens gång. Mejla om det uppkommer något utanför lektionstid. Mejla också så fort ni har en talidé/ett manus. Vi får ju väldigt kort tid för talet pga schemabrytande aktiviteter så börja jobba på det idag!

Se på dessa båda tal och träna på respons genom att lyfta fram förtjänsterna ( de är många förstås) men också genom att tänka på vad som kunde gjort talen ännu bättre. Det är svårt med Malalas tal, jag vet, men försök!

 

 

 

 

En användbar stilfigur: Epiforen

 

Allmänt om stilfigurer: I text som läses kan stilfigurer oftast uppfattas stela och tillgjorda men vid ett framförande i tal ger stilfigurerna dig en ordentlig skjuts i styrka och övertygelse.

Stilfiguren epifor, handlar om att AVSLUTA flera efterkommande meningar med samma ordföljd, och är således motsatsen till en anafor. Med rätt val av återkommande ordföljd uppnås genomslagskraftig retorik.

Klassikt exempel:
- “In 1931, ten years ago, Japan invaded Manchukuo – without warning. In 1938, Hitler occupied Austria – without warning. In 1939, Hitler invaded Poland – without warning. And now Japan has attacked Malaya, Thailand and the United States – without warning.” Franklin D. Roosevelt

Vardagligt exempel:
- Tre slutgiltiga tips, lär dig strukturen om du vill bli bättre, lär dig röstanvändningen om du vill bli bättre och sist men inte minst, lär dig retoriken om du vill bli bättre.

En epifor uppstår redan vid två repetitioner och har ingen maxgräns, så häng inte upp dig på att du behöver ha tre repetitioner som ovan.

Epiforen blir ännu kraftfullare om de används i kombination med klimax/stegring, där uttrycken gradvis blir starkare för att avslutas med det starkaste uttrycket.

 

Läs fler bra tips här.

Talekonst eller retorik var den viktigaste konstarten i antiken. Det gällde att vid parlamentssessioner övertyga alla om det kloka i ens egna förslag eller att vid rättegångar bevisa att man hade rätt eller att den åtalade var skyldig. Att skriva räknades inte alls lika högt som att tala övertygande och vackert.

 

Man utvecklade retoriken så till den grad att det idag är svårt att överträffa de antika retorikerna och vi använder fortfarande samma metoder för att tala övertygande. Man talar om någtra begrepp som ethos, logos och patos. Tre enkla begrepp som hjälper oss att minnas det goda talets struktur. Mycket av talekonsten sitter nämligen i förmågan att strukturera och minnas utan anteckningar.

 

På latin heter processens alla delar:

• Inventio – Att finna. Talaren samlar stoff och i synnerhet argument pro et contra, ”argument för och emot”.
• Dispositio – Att planera. Talaren bestämmer vad talets olika delar ska innehålla.
• Elocutio – Att utsäga, att formulera. Talaren fyller dispositionen med innehåll och finner de rätta orden. Man skriver helt enkelt klart talet.
• Memoria – Att minnas. Man lär sig talet.
• Actio – Att framföra, att agera. Talaren försöker på effektivast möjliga sätt att hålla talet inför publik med tydlig röstbehandling, pronuntiatio, och med genomtänkt bruk av gester och mimik.

Under det senaste århundradet har olika retoriker gjort tillägg till partesmodellen. Det tillägg som fått störst genomslag är retorikprofessor Lennart Hellspongs intellectio, ett tillägg som genomförs inledande, före inventio:

• Intellectio – Att förstå. Talaren analyserar ämnet och språksituationen, vad är ämnet, i vilket sammanhang och inför vilka lyssnare ska talet hållas, vilket är talets syfte och vilket mönster ska talaren följa?

Ett annat tillägg är emendatio, ett tillägg som placeras sist i partesmodellen:

• Emendatio - Att korrigera. Talaren går i efterhand igenom vad som fungerade bra respektive dåligt och noterar för framtida referens vad han/hon behöver öva på, eller kanske undvika helt.

 

Du som talare ska kunna ditt tal utantill och du ska få din publik att minnas det du säger med olika metoder som hjälper hjärnan att minnas det du säger.

 

Ethos= förtroende. Du ska genom ett avspänt kroppspråk och en trovärdighetsskapande personlig presentation göra så ditt auditorium vill lyssna på dig och tar dig på allvar. När du vunnit uppmärksamheten ska du presentera din TES, din åsikt eller ditt ärende.

 

Logos-delen kommer sedan, du ska med argument och färdigbemötta motargument få ditt auditorium att förstå din synpunkt och övertygas om att du har rätt.

 

I slutet ska du få med patos=känslor så du får med dig din publik inte bara intellektuelt utan också känslomässigt.

 

I hela talet ska du försöka både underhålla och strukturera talet så din publik minns och förstår ditt budskap. Rim, skämt, allitterationer, metaforer, metonymier, liknelser, uppräkningar, kända citat och själva språkets rytm etc får ditt tal att bli underhållande och minnesvärt.