kalixsvenska.blogg.se

Blogg för svenskelever i Kalix.

Versmått och stilfigurer beskrivna av Alf Henriksson: H till J

Kategori: Alf Henrikssons Verslära

Hexameter är det allmännaste och även det äldsta kända av alla antika versmått. Det består av sex takter med fallande rytm varav den sista måste vara en troké eller en spondé, medan de fem föregående är daktyler som alltid kan dras ihop till spondéer. Henriksson exemplifierar här inte med en egen vers utan använder en rad ur Runebergs Älgskyttarne:
Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen
än har orren sin stig och tjädern nära min koja
 
Hiatus, vokalmöte, sammanstötningen av en vokal i slutet av ett ord och en vokal i början av nästa. I svenskan är det inte bra att en vokal kolliderar med sig själv:
I igloo, o eskimå å åstranden,
sitter du uti isen.
 
Hokku eller haiku är en japansk versform som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.
Kring bilfabriken
blommar körsbärsträden än
mycket effektivt.
 
Homonymrim är rim på likljudande ord med olika betydelse t ex. världen-värden, färga-färga, släkte-släckte, substantivet visa, verbet visa och adjektivet visa.
 
Hyperbol, överdrift, ett stilmedel som icke är ovanligt (…) Många stående uttryck i språket är hyperboliska: röra upp himmel och jord, buller som kan uppväcka döda, lidande som kan röra en sten. Shakespeare står till tjänst med grandiosa exempel på hyperbol:
Utur ditt öga kikar själen vilt,
och likt yrvakna krigsmän vid ett larmrop
upprusar dina hår utur sin bädd.
Detta säger hans moder drottningen till Hamlet. och hans fader vålnaden ger honom ett annat ord på vägen:
Du vore sämre än det feta gräs
som ruttnar av sig själv på Lethes stränder
om detta icke grep dig.
Minst sagt positivt uttalar sig därmot Romeo om Julia:
O, tänk om hennes ögon satt på himlen
och stjärnorna där hennes ögon är!
Då skulle hennes kinders klara ljus
fördunkla stjärnorna som dagsljus lampan
och hennes ögon genom eterns rymder
med sådan flod av klara strålar glittra
att fåglarna på kvist begynte kvittra—
I sitt sammanhang låter det här nära nog resonabelt. *
 
Inrim är rim inuti en versrad
Rimmar i timmar gör yrkesmedveten poeten.
Assonanser och allitterationer räknas inte som inrim. Det skall vara rena slutrim för att kallas så.
 
Jamb, versfot som består av en kort och en lång respektive en betonad och en obetonad stavelse:
"Vem där?"
"En jamb."
"Försvinn!"
"Vafalls?"
"Vet hut!"
"Hur så?"
"Lägg an!
 Ge fyr!"
"Mådä?"
 
 
 
Skriver Henriksson med hjälp av stilmedlet litotes underdriften

Kommentarer


Kommentera inlägget här: