kalixsvenska.blogg.se

 

Medeltiden är en lång epok som , precis som alla andra epoker fått sitt namn av en eftervärld som delvis stod oförstående för den period den försökte generalisera. Medeltiden sågs av de litteraturvetare och historiker som gav tiden sitt namn som en pinsam parentes mellan den glansfulla antiken och dess renässans i Europas historia. Uttrycket "den mörka medeltiden" talar om vad man ansåg om periodens kulturliv.

 

Så här skriver Dick Harrison på sin historieblogg i SvD om namnets uppkomst:

"Medeltiden uppfanns av epokens värsta kritiker, de italienska renässanshumanister som hyllade antiken och den egna nutiden.

Den latinska termen media aetas, ”tiden mitt emellan”, ”medeltiden”, uppkom på 1300- och 1400-talen i Italien som benämning på perioden mellan antikens undergång och vad man uppfattade som dess ”pånyttfödelse” (rinascimento, renässans). I de blomstrande italienska renässansmiljöerna var det kutym att se ned på media aetas. Några få röster gjorde sig visserligen hörda till försvar för den blomstrande kyrkliga kulturen under högmedeltiden, men de flesta som yttrade sig i frågan var mycket negativa.

Denna attityd hade kommit för att stanna. Under 1500-talet späddes medeltidskritiken på med de protestantiska reformatorerna Luthers och Calvins kritik mot den medeltida påvekyrkan och dess korruption. Det intellektuella medeltidshatet nådde sin höjdpunkt under första hälften av 1700-talet, då de franska upplysningsfilosoferna förkastade dess, som man ansåg, obotliga anda av vidskeplighet. Sedan vände vinden – romantikerna dyrkade de förfallna borgruinerna, folksagorna, katedralerna, med mera, vilket ytterligare populariserade termen som sådan."

Varje epok har varit ett uppror mot den föregående och slutligen fick Medeltiden också sin renässans under romantiken då upplysningens knastertorra förnuftstro förkastades och en medeltidsvurm föddes hos de mycket unga människor som drev romantikens idéer. Riddare och jungfrur, slott, sagor och legender blev nu högsta mode. Religionen sågs åter som en viktig ingrediens även i bildade männsikors kultur och då passade förstås en förskönad, i sann  bemärkelse  romantiserad, bild av åren 476 till ca 1300-1500 in i kulturlivet.