kalixsvenska.blogg.se

Tove Jansson (1914-2001) var en finlandssvensk författare och konstnär. Mest känd är hon som upphovet till Mumindalen och alla de kluriga karaktärer som befolkar den. I Mumindalen är muminmamman den starka och varma centralgestalten. Hon förmedlar trygghet mitt i allt äventyrligt som inträffar. Muminpappan däremot är en bohemisk och opraktisk person som letar upp farliga och opålitliga typer som skurken Stinky. Han är raka motsatsen till den trygga muminmamman; han är varken respektingivande eller stark, men muminmamman låter honom vara som han är för muminmamman är klok nog att inte tvinga sin omgivning att förändra sig för att inte störa.

 

Lilla Ninni, som är denna boks osynliga barn, har bott hos en tant som är allt som muminmamman inte är. Tanten skapar otrygghet och gör Ninni rädd och osäker. Hon ironiserar hela tiden och hennes iskalla sätt gör till slut Ninni osynlig. I det läget skickar tanten Ninni till muminmamman.

 

En annan otrygg gestalt i mumindalen är den ängsliga Filifjonkan som lever för att städa sitt hus och hålla sina prydnadssaker i ordning i väntan på den stora katastrofen. Snusmumriken är Filifjonkans motsats. Inget tycks skrämma honom. Varken oväder eller drakar. Men han måste få vandra iväg i ensamhet ibland för att vara lycklig.

 

Hemulerna är absolut inga sorglösa Snusmumrikar de är mycket laglydiga medborgare som alltid gör rätt för sig. En hemul går alltid in för det han gör helhjärtat om det är sport, postutdelning eller fiske. Både Snusmumriken och hemulerna är utpräglade individualister. Hattifnattar är raka motsatsen, de förekommer alltid i grupp och i udda antal. Det är osäkert om de tillhör djur- eller växtriket. Kanske är de elektriskt laddade svampar? De är inte helt ofarliga så muminpappan söker förstås deras sällskap. Det farligaste och mest skrämmande i Mumindalen är dock Mårran. Där hon går fram fryser marken. Alla är rädda för Mårran, alla utom muminmamman och Lilla My.

 

Tove Janson växte upp i en konstnärsfamilj där dörren alltid stod öppen för vänner och bekanta. Hon gjorde ingen hemlighet av att hennes mamma och pappa var förebilderna till muminmamman respektive muminpappan. Även övriga karaktärer har ofta verkliga mänskliga förebilder. Visst känner vi väl alla någon ängslig Filifjonka, en rastlös Snusmumrik, en nördig Hemul och en bullbakande muminmamma. Vem har inte känt sig som en arg Lilla My, rädd liten Homsa eller förälskat Knytt?

 

I Mumindalen är det alltid sommar, utom en gång när mumintrollen råkar vakna till jul. Detta kan bero på att Mumindalens förebild var Tove Jansons barndomsö Blidö, där familjen tillbringade alla somrar men aldrig vintern. Tove Jansons kärlek till sommarön är nog en viktig anledning till att både barn och vuxna också älskar Mumindalen. I alla fall tycker jag att det bestående intrycket från Mumindalen är glädje och sommarlovskänsla och så muminmammans generösa och toleranta gestalt som ger livsrum åt alla dem som vistas i hennes närhet.

 

Det är mycket möjligt att du tycker något annat. Det är lika rätt. Stor litteratur har många bottnar och kan förstås på många olika sätt.