kalixsvenska.blogg.se

Flickan i skogen liknar mest av allt "Hans och Greta" upptecknad av Bröderna Grimm, stenarna finns med där och det lockande pepparkakshuset för en utstött flicka vars mor inte tål henne.

 

Men likheten med "Gäst" i Korpen flyger är också slående. Gu∂run är gäst hos Hildur som gör dockor, av vadå? Hildur tycker sig ha Gudrun fast men hon flyr ständigt och kan inte fångas in, hon kan när som helst gå ut i sin skog av böcker. Även "Gäst" har sina böcker och sin skog att återvända till närhelst han behöver och ingen vet var han egentligen finns.

 

Hildur är som Tord, van att få det hon vill ha, van att ha oinskränkt makt över sina dockor. Men nu kommer Gu∂run och stör denna hennes säkra tillvaro. Gu∂run heter visserligen något, hon är inte namnlös som "Gäst", men vad heter hon?

 

Namnet Gudrun betyder "hon som besitter hemlig kunskap" eller "Den som känner gudarnas hemlighet". Namnet är sammansatt av gud=gud och run=runa, hemligt tecken. Hon kan alltså läsa! Namnet har ett fornnordiskt ursprung.

 

 Hildur är ett kvinnonamn med fornnordiskt ursprung, en form av Hild som är bildat från ordet hildr - strid.

 

Gäst är på många sätt en Krsitusgestalt som lider och ur graven vinner seger, liknar Gu∂run Gäst även på detta sätt?

 

Tänk på att Vigdis Grímsdotter skrev romanen 10 år efter filmen och den påverkade Island och omvärldens syn på Island enormt mycket. Plötsligt ville alla rida Islandshäst och resa till denna lyckliga ö av varma källor och nästan noll fossila utsläpp med fria och jämlika människor.

 

Vilken bild av Island får vi i Flickan i skogen?

Röde Orm är tydligt influerad av Njals saga och tar också upp kontakterna med de brittsika öarna som man gör i Korpen flyger. Kung Harald Blåtand är en lika jobbig kung för den nordiska adeln som förr skött sig själva som Harald Hårfagre är plågsam för Tord och hans fosterbror Erik.

 

Kärlek och brudrov förekommer i båda verken och i båda romanerna faller de rövade damerna för sin rövare. De har drabbats av en psykologisk försvarsreaktion som följer av brutala kidnappningar när man tvingas leva nära sina kidnappare. Stockholmssyndromet drabbar speciellt Gästs syster i Korpen flyger.

 

 

Korpen flyger är starkt påverkad av de isländska sagorna, så det är inte svårt att se att de hämtat mycket fakta från Njals saga. Den irländska slavinnan bär många gemensamma drag med Njals trofasta hustru Bergtora och Tord är en typiskt vänfast och brutal viking som Gunnar.

 

Men den tydligaste intertexten för Korpen flyger är Clint Eastwoods regidebut Pale Rider som kom 1985 där Eastwood spelar huvudrollen som "Preacher", en namnlös främling som befriar en stad från ett girigt gruvföretags förödande planer. Speciellt viktig blir han för en ensamstående änka med sin dotter vars hund bolaget skjutit. När flickan begraver hunden ber hon till Gud om ett mirakel och snart dyker "Preacher" upp. När den avslutande duellen är över rider han iväg mot bergen varifrån han kom och innan dess har vi sett honom i bar överkropp och ser att han har sex skottsår i ryggen som borde varit dödande men som läkt.

 

Pale Riders viktigaste intertext är Bibeln, namnet kommer från Bibeln, där döden i Bibelns sista bok sägs rida på en blekgul häst för att skipa rättvisa på jorden. "Preacher" påminner lika mycket om Jesus som Gäst gör i Korpen flyger och det är ingen slump utan ett mycket medvetet val både i Pale Rider och Korpen flyger.

 

Det starka inflytandet från western-filmen Pale Rider och generellt från westernfilmens dramaturgi gav Korpen flyger öknamnet "torskvästern". Den blev första i raden av den nya genren "torskväsatern" isländska westernfilmer, vilket syftar på Eastwoods "spaghetti-westernfilmer"(gjorda av Sergio Leone i Italien) och Islands rikedom på torsk.

 

Precis som J.R.R Tolkien och C.S Lewis var Frans G Bengtsson måttligt imponerad av modernismen och dess anspråk på att skriva något helt nytt. Han ville skriva något som roade läsare och han avskydde nymodigheter som att ta bort plurala verbformer som Selma Lagerlöf börjat med. Så i originalversionen av Röde Orm skriver han konsekvent "de gingo" i stället för "de gick" och på samma sätt gör han med alla verb, även i dialogen.

 

Frans G. Bengtsson var fascinerad av Al-Andalus ledare riksföreståndaren Almansur och ville skriva något om honom som kunde kopplas till en humoristisk fantasibild han hade av Harald Blåtand, Danmarks förste kung, som tog kristendomen.  Haralds religionsval blev början på Nordens kristnande som skedde fredligt från mun till mun, en bygd, en familj i taget och inte med erövringskrig som när Finland intogs och "kristnades" av svenskarna några hundra år senare. Vi ser spåren av detta i de många runstenar som restes kring 1000-talet. de flesta stenar är kristna. Kanske var de en slags reklampelare för familjen som visade att de var moderna, dvs kristna och kungatrogna.

 

Röde Orm blev snabbt en succé som fortfarande läses med behållning. Romanen bygger på stor historisk kunskap, men liksom Lewis Narnia-serie blandas Bengtssons samtid in med historiska fakta och en stor portion humor. Man behöver dock inte veta något om varken tiden då Röde Orm utspelas eller tiden när den skrevs för att ha nöje av romanen.

 

Ni som skriver rapport om den bör däremot ta upp lite om tiden när den skrevs och Frans G Bengtssons protest mot det moderna i rapportens bakgrund. När det gäller nordiska språkförhållanden utspelar sig Röde Orm under den tiden då alla Nordbor tyckte de talade danska, de kallade det dansk tunga. Engelska och danska var så lika att man kunde kommunicera med varandra i det stora danska rike som omfattade Norge, Island, Färöarna, Shetland, Orkney, Grönland och Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Man hade även makt över delar av England. Det området kallades Danelagen (Dane Law) och bestod mellan åren 878-954.

 

 

 

 

 

 

 

I postmodernismens avvisande av flydda epokers kvalitetsbegrepp har också Medeltiden omvärderats. Alltifrån det att renässansens intellektuella började förakta epoken mellan 476 till ca 1400 och kalla den för medeltiden och beskrev den som "mörk och vidskeplig" hade den allmänna uppfattningen om medeltiden varit att det var en "mörk och vidskeplig tid". Postmodernismen har omärderat medeltiden. Detta beror förstås på historiska forskningsrön men också på postmodernismens vilja att omvärdera tidigare fastslagna sanningar.

 

Den mest postmodernistiska film jag vet är Rosens namn baserad på romanen med samma namn av Umberto Eco: Il nome della rosa (Lästips!). Bokens hjälte, William av Baskerville, har förstås fått sitt namn som en hommage till Sir Arthur Conan Doyles litterära skapelse Sherlock Holmes. I romanen finns intertexter till hela den europeiska kulturen, både populärkulturen och den tidigare "godkända" kulturen. Filmen fortsätter på denna väg och låter broder William spelas av Sean Connery som blev känd som den förste film- James Bond, vilket tas till vara i filmatiseringen.

 

I intrigen spelar ett bibliotek en nyckelroll, kanske en huvudroll, och romanens titel alluderar på den kända franska medeltidsromanen Roman de la Rose (Romanen om rosen)(ca 1240) och liksom i denna bok, som gett oss namnet roman, får man inte riktigt någon förklaring till vad rosen är varken i romanen eller filmen. Naturligtvis utspelar sig denna roman under medeltiden på ett kloster i de italienska alperna. Romanen är också delvis skriven på latin, medeltidens engelska, och filmen är förstås engelskspråkig men både latin och vulgärvarianter av språket hörs. Dessutim är romanen/filmen en detektivhistoria.

Deckargenren har blivit den mest inflytelserika under den postmoderna epoken. Från att föraktfullt ha kallats "kiosklitteratur" studeras nu verk som Rosens namn på universiteten och erkända författare använder sig av formen, ja i själva svenska akademin har författare valts in som började sin karriär som deckarförfattare och fortsätter att använda sig av formen i sitt fortsatta författarskap.

 

Rosens namn blev startpunkten för en lång rad filmer om flydda epoker som gjordes på samma sätt med medvetna anakronismer och blinkningar till litteratur- och filmhistorien. En av dessa blev Islands största filmsuccé genom tiderna: Korpen flyger. Som hämtat sin dramaturgi från westernfilmen och intrigen från den isländska saga-litteraturen och den utspelar sig förstås under medeltiden.

 

 

 

 

Postmodernismens relativism har gjort att kvalitetsbegreppet helt omvärderats så att förut föraktade kulturyttringar har fått en kulturell status som de inte belastades av under tidigare litterära epoker. Serier upphöjdes från barns dåliga vanor till konst. Från att ha låtsats som om man slutat läsa Kalle Anka började kultureliten skryta över sin "ankism" och slängde sig med serieskaparnamn som Carl Barks och Don Rosa. Muséer för serier skapades och serier togs in i litteraturhistorien.

 

På samma sätt upphöjdes andra litterära genrer som varit föraktade till samma status som de litterära romanerna; skräckgenren, deckaren, SciFi och Fantasy kunde diskuteras på undiversiteten och det började skrivas avhandlingar om Enid Blytons Fem-böcker som inte ens fanns att låna på bibliotek på 1970-talet.

 

Men även andra ännu mindre kulturelitistiska företeelser som kitsch och mode blev föremål för akademins intresse. Mode kan nu recenseras på kultursidorna och konstkännare kan ha bilder från katolska bokhandeln med kitsch-motiv av Maria och Jesusbarnet på väggen. Till och med porren har fått en viss status som konst, eller kanske ska man säga att porrens estetik har brett ut sig både inom mode, reklam och konst. Men allra mest "godkänd" har porr i litteraturform blivit. Fifty Shades of Grey( Femtio nyanser av honom) med sitt pornografiska, gravt antifeministiska, innehåll diskuteras i litterära magasin med en respekt som knappast vore möjlig utan postmodernismens inflytande.

 

Både filmen Korpen flyger och romanen Flickan i skogen är exempel på postmoderna verk. Medeltidsskildringen i den stora filmsuccéen Korpen flyger med alla sina anakronismer och intertexter vore omöjlig i Hollywood 1950. Det beror både på att westerngenren i filmvärlden och skräckgenren i litteraturen fått en status som var otänkbar innan 1980-talets postmodernistisak genombrott och på att vi sedan 1975 och Vitenemakrigets slut lever i en postkolonial värld där perifera kulturer som den isländska blivit högintressanta medan gamla kulturella och geografiska centra förlorat sin roll som riktmärke för god kultur.

 

Flickan i skogen har en tydlig intertext i bröderna Grimms saga Hans och Greta samt den italienska konstsagan Pinocchio liksom den antika myten om Pygmalion och skrivs som en psykologisk skräckroman men har trots det blivit upphöjd till klassuppsättningsroman på Furuhedsskolan i Kalix. Dessutom har den med ett annat postmodernistiskt motiv: queer sexualitet. Relativismen har smugit sig in på bara kroppen och man talar om genuskonstruktioner snarare än kön och människor tar på sig olika roller och masker och väljer sin identitet som hon lätt kan byta ut mot en annan på ett helt annat sätt än förut var möjligt. På nätet kan du ha olika avatarer för olika forum och dessa identiteter behöver inte ha något gemensamt med den roll du har IRL.

 

1980-talets explosion på musikvídeo-området är ett exempel på hur postmodernismens estetik och rollbytande började nå ut i stugorna. Michael Jackson och Madonna var kung och drottning av denna genre. Medan Jackson gjorde gangsterfilms-pastischer och dansade sig igenom skräck-klassikern "Thriller" presenterade Madonna den katolskt färgade religiösa kitschen blandad med porrens estetik för världen och båda tog identitetsbytet ut på dansgolven och in i tonårsrummen genom MTV:

 

 

Ju närmare en epok kommer den utsiktspunkt vi har desto svårare att avgränsa den. Postmodernismen som litterär epok lider av denna brist och dess tidsmässiga gränser flyter ihop med modernismen och vår nutid. Redan på 1950-talet skrevs det första större litterära verk som räknas som postmodersnistiskt; Vladimir Nabokovs Lolita. Den följer det postmoderna schemat med total värdenihilism eftersom den handlar om en medelålders man som blir förälskad i ett barn utan att romanen tar avstånd från denna ojämlika relation.

 

Under 1950-talet kommer också de två stora Fantasy-verken The Chronicles of Narnia (Narnia-serien) av C.S. Lewis och Lord of the Rings av hans gode vän J.R.R. Tolkien. Desa två herrar ville knappast räknas som trendsättande och med sin tid. I stället representerar de postmodernismens blickande bakåt i tiden och i denna återblickande anda har intertextualiteten blivit ett nyckelbegrepp. Liksom på medeltiden blev det en merit att anknyta till andra litterära verk utan att aspirerera på att göra något helt nytt, som modernismen hävdade att författaren skulle göra.

Det innebär också att postmodernismen tar avstånd från romantikens och modernismens genikult av författaren och konstnären. Man kritiserar också begrepp som äkthet och kvalitet. Postmodernismen vill inte ge viss konst och litteratur kvalitetstämpel och annan skräpstämpel. Allt beror på betraktarens smak och kulturella bakgrund. Postmodernismen har därför oftast liknats vid ett stort bibliotek där all konst och litteratur i världen finns samlat för nya författare och konstnärer att låna ur.

 

Postmodernismens relativism betyder också att lånandet från andra verk är helt accepterat precis som man under meldeltiden gärna påstod att en saga man skrivit själv, exempelvis sagorna om riddarna kring runda bordet och deras sökande efter den heliga Graal som började som hovpoesi men hävdades vara krönikor från 400-talet. C. S Lewis och J.R.R Tolkien gjorde på likannde sätt. Tolkien lånade detta medeltida grepp genom att inleda Sagan om ringen med en "historisk översikt" över hobernas historia.

 

I Tolkiens och Lewis sällskap "The Inklings" (ibland kallat "the “most important literary friendship of the twentieth century,”) ingick också den amerikanskfödde författaren T.S. Eliot som redan skrev "Det öde landet" som är en lång dikt om den moderna världens fasor i Första världskrigets spår. Dikten är ett collage av allusioner och parafraser, samt regelrätta citat ur kända litterära verk ur den Västerländska litteraturhistorien från antiken och framåt ,men även från Eliots samtid i mellankrigstidens Europa. Dikten brukar räknas till de största modernistiska verken men redan har den en postmodernistisk form.

 

Tolkien var inte heller rädd för intertextualitet, han inspirerades av isländska sagor, Bibeln, Beowulfs-kvädet och keltisk och nordisk mytologi och han lät högalvernas språk Quenya låna drag från finska språket. Folket i Rohan liknar på många sätt islänningar med sina hästar och namnen är engelska örons uppfattning av isländska namn. Detta tog Peter Jackson fasta på när han byggde upp filmversionen av Rohan och i filmatiseringen av Bilbo-the Hobbit spelas till och med Beorn, mannen som kan ta björnhamn, av en svensk skådespelare: Mikael Persbrandt.

 

I Njals saga finns passager som Tolkien nästan tagit rakt av in i Ringens värld. Exempelvis när Tjostolv dödat Hallgerds nyblivna make och flyr från dem som ska hämnas honom och den onde trollkarlen Svan ska hjälpa dråparen Tjostolv att komma undan:

" Svan sa:

– Nu är det varsel för Osvivers följerskor!

Då for Tjostolv på fötter och grep sin yxa. Svan sa:

– Kom med mig ut! Det här blir en smal sak för oss.

De gck ut tillsammans. Svan tog ett getskinn och svepte det om huvudet och sa:

– Varde dimma

    och synvilla

    och otyg i vägen

    för dem som vill åt dig!

Och när nu Osviver och hans folk red upp på fjället kom en tjock dimma emot dem. Osviver sa:

–Det här har Svan ställt till, och väl vore om det inte kom ännu värrre därefter." Njals saga kapitel 12.

 

Klipp ur den Peter Jacksons filmatisering av Sagan om ringen:

 

 

 

 

 

 

Ni ska hämta fakta kring era böcker/filmen från litteraturen. Ni måste därför gå till biblioteket och med hjälp av Anna leta upp lämpliga uppslagsverk, litteraturhistoriska böcker etc. Anna berättar för mig när ni varit där så jag vet att ni sökt upp henne eftersom våra lektionstider inte alltid passar bibliotekets öppettider.

 

Men här får ni också pålitliga länkar på internet som kan ge information :

 

http://sagadb.org/  här finns också användbara länkar i vänsterspalten.

 

 

Är ett exempel på litteratur från postmodernismen. Se här på bloggen för mer information om den epoken. och romanen

En bloggtext som jag tycker fångar stämningen i romanen väl: http://thisemptyflow.blogspot.se/2014/08/vigdis-grimsdottir-flickan-i-skogen.html

 

 

 

 På begäran: Akademisk rapportskrivning inför slutredovisningen som övning inför gymnasiearbetet (kanske någon också märker att en litteraturuppgift skulle passa till gymnasiearbete). Styckeindelningens bakgrund och användning i rapporter och utredningar. Börja samla stoff till era rapporter och seminariet. v. 49 och 50.

 

Njals saga Måndag v. 46 kapitel 18-32 onsdag v.46 kapitel 33-56 Språket i Njals saga ska hjälpa oss att skriva akademiskt, rapporterande och objektivt. Speciellt fokus på stilen i texten. Vi tar speciellt upp kapitel 46 och 35. Objektivt rapporterande stil ur ett allvetande berättarperspektiv.

 

 

 

Flickan i skogen: Fokus Gu∂run och böckerna. Tex  s. 93 längst ner " Och mitt sinne blev tomt och fylldes av […] Jag springer och springer på stranden/för att mitt hjärta ska skälva." Analysera Gu∂run och Hildur ur ett beteendevetarperspektiv. Vad betyder böcker för Gu∂run? Vad gör det konsekventa första person-berättarperspektivet för berättelsen och spänningen i romanen?

 

Dramaturgisk analys:

Hur byggs spänningen upp med en cliffhanger i vårt sista kapitel inför denna lektion?  Gu∂runs sista ord i sista kapitlet för dagen är "Jag har alltid tyckt om att leva. " Vad ger det för stämning och spänning åt romanen?

 

Röde Orm: Leta upp skämt och lustigheter i Orms väg mot de stora havens äventyr. Hur bygger Frans G. Bengtsson upp intrigen?

 

 

KOM IHÅG: Njals saga är INTE en saga litteraturvetenskapligt sett. Den isländska saga-litteraturen är släktkrönikor, historieskrivning och romaner, inte sagor i den gängse betydelsen av ordet.

 

Intrig: berättelsens röda tråd som driver handlingen framåt.

 

Cliff-hanger: Kapitelavslut som lämnar läsaren i spänning inför vad som ska hända i nästa kapitel.

Analys: Att undersöka en text och "plocka isär den" i småbitar för atts e hur den är uppbyggd och förstå vad den vill säga.

 

Tema: Berättelsens olika budskap", "ärenden" eller "problem".

 

Motiv: Berättelsens yttre form tex kärleksmotiv, resemotiv (road movie), barndom, naturmotiv etc.

 

Berättarperspektiv: Hur boken berättas, vem som berättar tex en allvetande berättare som berättar i tredje person och vet vad alla gör och tänker, första person-perspektiv: ett "jag" som berättar historien och därmed inte vet annat än vad hen själv tänker och gör hela tiden. Det kan finnas flera berättar-jag i en litterär text.

 

Njals saga ska vi läsa och redovisa varje lektion enligt detta schema:

Onsdag v. 45: kapitel 1-17  Måndag v. 46 kapitel 18-32 onsdag v.46 kapitel 33-56

 

Onsdag v.45 Njals saga kapitel 1-17:

Svara på följande frågor när du läser: Hur verkar kvinnor och män umgås med varandra? Hur verkar män och män umgås? Kvinnor och kvinnor? Hur ordnas giftermålen?

 

Berätta sammanhanget där denna lakonism uttalas:

"– Det finns ingenting jag inte gör bättre än du,sa Tjostolv, och den kvinna är illa gift som har dig till man."

 

Förklara när, varför och hur detta säges:

– Varde dimma

och synvilla

och otyg i vägen

för dem som vill åt dig!

 

Vilken slags människa verkar Hallgerd vara?

 

Samtala med någon/några som läst Flickan i skogen och jämför det ni läst.  Hur presenteras karaktärerna och konflikterna i de första kapitlen ? Jämför med hur Hildur och Gu∂run presenteras i Flickan i skogen. Skriv ner dina tankar  och anteckningar från samtalet i loggboken.

 

Flickan i skogen

 Onsdag v. 45 Kapitel 1-5 Vem är Gu∂run, berättaren? Hur ser hon ut? Vad tycker hon om och vad ogillar hon? Vilken plats har hon i samhället?

 

Samtala med någon/några som läser Njals saga och jämför det ni läst.  Hur presenteras Hildur, dockmakerskan och Gu∂run, berättaren om ni jämför med första kapitlen i Njals saga och presentationerna där? Skriv ner dina tankar  och anteckningar från samtalet i loggboken.

 

Island har en lite egen språkhistoria jämfört med resten av Norden. Pga få invånare drygt 300 000, isolering mitt i Atlanten, stor litterär produktion och konsumtion*, samt avsaknad av dialekter har språket kvar vissa fornnordiska drag som förlorats i andra nordiska länder. Från ca 1500 har isländskan haft sin egen utveckling och blivit väldigt olikt dagens norska varifrån de flesta islänningar en gång kom under medeltiden.

 

Isländska är ett eget språk och ingen dialekt som man kan säga att norska och svenska är. Isländska kan vi inte förstå annat än vissa ord som vi känner igen i skrift. I talspråk blir även det nästan omöjligt. Här kan ni läsa om de olika språkljuden och bokstäverna i isländska.

 

Islands språklag förhindrar inlånade ord genom att bilda egna isländska ord för företeelser som svenskan lånat ord av andra språk till. Dator heter exempelvis tölva, en sammanslagning av Völva (spåkvinna) och tala (räkna). TV heter sjónvarp som kommer av sjón=syn och varpa=kasta omkring.

 

Island är det enda landet i Norden utan stora språkliga minoriteter. Isländska språket har en hög status men islänningar kan i normalfallet tala "skandinaviska" eftersom de lär sig danska i skolan som andra utländska språk efter engelskan. Färöingar och islänningar kan läsa varandras texter men uttalet är inte lika likt men som alla nordbor med mindre språk är man i allmänhet mer beredd att förstå och lära sig övriga nordiska språk till skillnad från svenskar som alltid haft en högfärdig inställning till de övriga nordiska språken och väntar sig att andra ska anpassa sig till dem.

 

Men vi är ju förstås smartare och artigare än normalsvensken så här får ni en språkkurs på isländska, ni känner säkert igen de flesta orden när ni både ser stavningen och hör uttalet: