kalixsvenska.blogg.se

Talekonst eller retorik var den viktigaste konstarten i antiken. Det gällde att vid parlamentssessioner övertyga alla om det kloka i ens egna förslag eller att vid rättegångar bevisa att man hade rätt eller att den åtalade var skyldig. Att skriva räknades inte alls lika högt som att tala övertygande och vackert.

 

Man utvecklade retoriken så till den grad att det idag är svårt att överträffa de antika retorikerna och vi använder fortfarande samma metoder för att tala övertygande. Man talar om någtra begrepp som ethos, logos och patos. Tre enkla begrepp som hjälper oss att minnas det goda talets struktur. Mycket av talekonsten sitter nämligen i förmågan att strukturera och minnas utan anteckningar.

 

På latin heter processens alla delar:

• Inventio – Att finna. Talaren samlar stoff och i synnerhet argument pro et contra, ”argument för och emot”.
• Dispositio – Att planera. Talaren bestämmer vad talets olika delar ska innehålla.
• Elocutio – Att utsäga, att formulera. Talaren fyller dispositionen med innehåll och finner de rätta orden. Man skriver helt enkelt klart talet.
• Memoria – Att minnas. Man lär sig talet.
• Actio – Att framföra, att agera. Talaren försöker på effektivast möjliga sätt att hålla talet inför publik med tydlig röstbehandling, pronuntiatio, och med genomtänkt bruk av gester och mimik.

Under det senaste århundradet har olika retoriker gjort tillägg till partesmodellen. Det tillägg som fått störst genomslag är retorikprofessor Lennart Hellspongs intellectio, ett tillägg som genomförs inledande, före inventio:

• Intellectio – Att förstå. Talaren analyserar ämnet och språksituationen, vad är ämnet, i vilket sammanhang och inför vilka lyssnare ska talet hållas, vilket är talets syfte och vilket mönster ska talaren följa?

Ett annat tillägg är emendatio, ett tillägg som placeras sist i partesmodellen:

• Emendatio - Att korrigera. Talaren går i efterhand igenom vad som fungerade bra respektive dåligt och noterar för framtida referens vad han/hon behöver öva på, eller kanske undvika helt.

 

Du som talare ska kunna ditt tal utantill och du ska få din publik att minnas det du säger med olika metoder som hjälper hjärnan att minnas det du säger.

 

Ethos= förtroende. Du ska genom ett avspänt kroppspråk och en trovärdighetsskapande personlig presentation göra så ditt auditorium vill lyssna på dig och tar dig på allvar. När du vunnit uppmärksamheten ska du presentera din TES, din åsikt eller ditt ärende.

 

Logos-delen kommer sedan, du ska med argument och färdigbemötta motargument få ditt auditorium att förstå din synpunkt och övertygas om att du har rätt.

 

I slutet ska du få med patos=känslor så du får med dig din publik inte bara intellektuelt utan också känslomässigt.

 

I hela talet ska du försöka både underhålla och strukturera talet så din publik minns och förstår ditt budskap. Rim, skämt, allitterationer, metaforer, metonymier, liknelser, uppräkningar, kända citat och själva språkets rytm etc får ditt tal att bli underhållande och minnesvärt.