Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, 1783- 1872, dansk präst, politiker, författare, översättare, folkbildare och titulärbiskop. 

 

Knut Hamsun 1859-1952 Svält 1890

Moa Martinsson Kvinnor och äppelträd, Mor gifter sig m.fl. 1890-1964

 

Dan Andersson 1888-1920 Orsa finnmark Kolarhistorier, Kolvaktarens visor

Brunnsviks folkhögskola

 

Den fattiga torparen Jan i Skrolycka är olycklig tills han i 40-årsåldern får en dotter med sin hustru Kattrina. Dottern Klara-Gulla blir hela hans liv och lycka tills hon åker till storstaden och aldrig hör av sig. Hon blir i staden lurad in i prostitution men Jan tror att hon blivit kejsarinna av Portugallien och därmed är han Portugalliens kejsare. När Jan blir psykiskt sjuk börjar han paradoxalt nog få övernaturliga förmågor som folket i bygden får nytta av. Kattrina får hålla ihop torpet och jobba hårt när Jan går in i sin psykos.

 

När slutligen, efter många år, Klara-Gulla kommer hem, skäms hon för sin galne far och vill ta med sig Kattrina till staden. Jan i Skrolycka kan inte förstå hennes avståndstagande i sitt förvirrade tillstånd. Trots det tragiska i berättelsen och Jans sjukdom har han en stor värdighet som han delar med den arbetsamma och lojala Kattrina. En värdighet som slutligen övervinner Klara-Gullas förakt.

Den som är underdog i denna roman är Johan som föds i en arbetarklassfamilj i Malmö. Mamman blir lämnad av Johans och systern Monicas pappa och reder upp situationen trots att hon också mister jobbet på "Strumpan". Mamma Bodil utbildar sig och håller familjen igång. Johan som inte var får vara med "de tuffa grabbarna" eftersom han är bättre på matte än idrott får genom henne en trygg uppväxt i en tid då Sverige står på toppen av allmän välfärd. När han just blivit vuxen kommer 1980-talet med sina växande klyftor och ifrågasättandet av alla de utjämnande åtgärder som gjorde Johans uppväxt möjlig.

Den andra romanen i serien där Konrad Sejer och Jakob Skarre löser brott i små norska samhällen. Nu kommer de till en liten stad vid havet omgiven av branta berg och fjorden. I detta samhälle försvinner barn, två av dem dör och Sejers och Skarres uppgift blir att hitta förövaren/förövarna. Detta är en kollektivroman utan någon ensam huvudperson i stället är det själva samhället som är huvudpersonen.

 

 Denna roman berättar även om Fossums tidigare yrkesliv eftersom hon jobbat med funktionshindrade och begåvningshandikappade människor innan hon skrev sin första roman. (Läs gärna om Karin Fossum här på bloggen )Några av karaktärerna i romanen har funktionshinder och detta har en nyckelroll i romanen. Titeln syftar på ett sjöodjur och ger ett traditionellt deckarintryck, men något odjur finns inte, varken sjöodjur eller andra, bara vanliga människor som strävar med sina liv och misslyckas ibland. Någon traditionell deckare är det inte heller med tydliga skurkar och en obeveklig mordutredare. Konrad Sejer är en mycket medkännande karaktär, släkt med Martin Beck och Father Brown, snarare än Sherlock Holmes,och romanen vädjar allra mest till läsarens medkänsla med människor som ibland fattar desperata beslut när välfärden inte räcker till.

 

I ett undantagstorp i utkanten av byn bor Tå-Pelles familj. Tå-Pelle, pappan, har förfrusit sina fötter och blivit av med tår så han går dåligt och får leva med detta öknamn. Nancy är hans yngsta dotter och det är hennes liv och tankar vi följer. Hon är tonåring och det är världskrig runt om Sverige. Ransonering och tyska desertörer påminner om kriget men de lever annars i fred och familjen börjar få det långsamt lite bättre. Äldsta systern Dora dör innan denna del två i Nancy-serien tar sin början och mellansystern Betty gifter sig, men Nancy får en utbildning.

 

Tå-Pelle ligger mest på sofflocket medan modern är den som drar runt familjen ekonomiskt och praktiskt. Även känslomässigt är modern den viktigaste personen för Nancy, men som tonåring är hon mest fokuserad på sin egen utveckling från barn till kvinna med alla kärleksbestyr det för med sig. Trots brist går det ingen riktig nöd på Nancy och det skapar avundsjuka hos Betty. Inte behöver Nancy gifta sig eller dö i barnsäng, hon är den syster som det går bra för och Betty tycker det är eftersom modern favoriserar Nancy som minsting. Men det är också "LissNancy" som står kvar när modern blir ensam.

Den ensamma bagladyn Gu∂run har ett alter ego; flickan i skogen. Trots att det knappt finns någon skog på Island hittar flickan i skogen alltid dit till friden och fågelsången. Gu∂run älskar böcker och hittar dem i soptunnor så hon tycker sig inte sakna någonting och hon märker inte när människor behandlar henne illa för hon är så van.

 

Hildur är på många sätt hennes motsats. Hildur saknar egentligen allt. Hon är dockmakerska och lever sitt liv genom att göra dockor av andra människor. När hon bjuder in Gu∂run på fika är Gu∂run den första som inte kan fångas genom att låsas in. Hennes skog finns ju alltid med henne. Gu∂run förstår också dockornas varningar. Hildur är vacker och Gu∂run ful och skev. Hildur smälter in i det isländska samhället men Gudrun lägger man märke till och människorna påminns om att allt inte är så bra som det ser ut att vara när de ser henne. Ändå är det Gu∂run som är den fria karaktären i denna roman.

Ni ska utifrån era tvärgruppsromaner och filmen Mors Elling skriva en utredande text som försöker besvara en frågeställning som ni fått efter att ha läst romanen, lyssnat på de andras redovisningar och sett filmen Mors Elling.

Texten ska vara mellan 5000-10000 tecken lång (ca 1 och en halv till fyra sidor). Om den blir längre får ni hjälp att koncentrera texten.

 

Struktur:

Inledning med en frågeställning.

Tre till fem stycken som utreder den frågeställningen.

Avslutning som anknyter till inledningen och ger ditt försök till svar på din frågeställning.

Varje stycke ska ha en kärnmening och textbindningen ska vara varierad och  tydligt hålla ihop texten. Variera konjunktioner och subjunktioner så det inte bara blir en massa och, men och kanske.

 

Stilnivå:

Ganska hög. Skriv inte "kolla" utan "se".

Ordvalet ska vara precist.

Undvik eller förklara vaga begrepp. Bra och dåligt går bort!

Men visa med språkliga signaler att ni funderar och inte har tvärsäkra svar på frågeställningen.

 

Källanvändning:

Ni ska tydligt anknyta till romanerna och filmen. Ni ska citera och referera dem och citat och referat ska tydligt markeras i texten. Naturligtvis får ni även citera andra källor men källorna ska alltid anges tydligt i texten. Exempel på referatmarkering från Knausgårds essä:

 

Exempel på citatmarkering:

Genets uppenbarelse utspelade sig i en smutsig tredjeklass tågkupé någonstans i verklighetens Frankrike, och essän om detta inleds med följande påminnelse:

”Det är bara vissa sorters sanningar, de som inte kan bevisas och rentav är ’falska’, de man inte utan absurditet kan föra till deras yttersta gräns utan att därmed förneka både dem och sig själv, det är bara dessa som måste förhärligas av konstverket. De kommer aldrig att ha vare sig turen eller oturen att en dag tillämpas. Låt dem leva av den sång de har förvandlats till och framkallar.”

 

Na2:

 

 

 

 

Verner von Heidenstam 1858 till 1940

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lina Sandell 1832-1903

Det öde landet

T. S. ELIOT: 1888- 1965

DE DÖDAS BEGRAVNING


April är grymmast av månaderna - driver 
syrener fram ur de döda markerna, blandar 
begär och minne, kittlar 
dova rötter med vårregn. 
Vintern höll oss varma, svepte 
jorden i glömska och snö, gömde 
en droppe liv i torra lökar. 
Sommarn föll över oss, kom över Starnbergersee 
i en regnskur; vi hejdade oss i loggian, 
gick ut i solen och promenerade till Hofgarten, 
och drack kaffe, och pratade en timme. 
Bin gar keine Russin, stamm' aus Litauen, echt deutsch. 
Och när vi var små och var på besök hos ärkehertigen 
(min kusin), tog han mig med sig ut och åkte källke,
och jag blev så rädd. Då sade han: Marie,
Marie, håll dig fast. Och så bar det av.
I fjällen, där kan man känna sig fri. 
Jag läser till långt inpå natten och reser till södern om vintern.

Vad kan slå rot, och vilka grenar växer
ur grus och bråte? Du människobarn,
vad vill du svara eller gissa-allt du känner
är bilder, splittrade under solens tyngd,
där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad
och torra stenen inget sorl av vatten. Blott här,
här finns det skugga under den röda klippan,
(kom hit i skuggan av den röda klippan),
så skall jag visa dig något annat
än skuggan, som kliver bakom dig om morgonen,
och skuggar. som växer för att möta dig om kvallen;
jag skall visa dig ångest i en handfull stoft.

[…]

Overkliga stad, 
under en vintergrynings bruna dimma 
flöt mängden fram över London Bridge, många många, 
vem kunde trott att döden gjort till stoft så många. 
De suckade till ibland, och alla 
höll blicken fäst på marken framför fötterna. 
Flöt uppför backen, ner King William Street
dit, där Saint Mary Woolnoth mätte tiden 
med en död klang i sista nioslaget.
Där såg jag en bekant och ropade: "Stetson ! 
Du som var med mig, när vi stred vid Mylae ! 
Det liket du planterade i fjol i trädgårn, 
vill det slå rot? Och blir det blom i år? 
Har kanske vårens frostnatt skadat brodden? 
Håll bara hunden borta, mänskans vän,
att ej han krafsar honom upp igen! 
Du ! hypocrite lecteur ! -mon semblable-mon frère!"

 

 

 Влади́мир Влади́мирович Маяко́вский1893-1930

På kvällen den 14 april 1930 sköt Majakovskij sig själv. En del ur en ofärdig dikt i hans självmordsbrev lyder:

”

Kärlekens båt har krossats mot vardagens rev. Vi är kvitt vi två. Ingen anledning att föra bok över smärtor bekymmer och gräl.

„