kalixsvenska.blogg.se

Blogg för svenskelever i Kalix.

Köpmannen i Venedig

Kategori: Filmanalys

 
Precis som i Korpen flyger är hämnd ett motiv i denna pjäs av William Shakespeare och ett viktigt gemensamt tema i filmerna är rättvisa och girighet. Bankiren Shylock lånar ut en enorm summa pengar, i dagens värde ca 6 750 000:- , till en ung adelsman för att han ska kunna fria till den sköna och rika föräldralösa flickan Portia. Shylock tar denna gång ingen ränta utan begär som borgen av den rike köpmannen Antonio ett skålpund kött från hans kropp. Antonio tackar ja i tron att han vinner på affären eftersom han har flera handelsskepp som snart kommer tillbaka från olika delar av världen; Mexico, Tripoli i Nordafrika och England. Inte kan väl alla dessa gå under?
 
Shylock är rik men ensam. Hans fru Leah är död och hans familj består endast av dotterna Jessika och en tjänare. Som en följd av det stora lånet Shylock ger Antonios skyddsling får han råd att anställa Shylocks tjänare och samma natt som lånet görs upp på en fest hos Antonio rymmer Jessika med en kristen ung man, Lorenzo, och hon tar med sig en stor del av faderns förmögenhet samt den ring Shylock fått som fästmansgåva av sin fru när de ännu var ogifta.
 
När katastrofen att mista dottern slår ner i Shylocks liv har han dock kvar sin fordring på Antonio men snart får man veta att Antonios skepp har förlist, allihop med man och last. Både Shylock och Antonio står nu utfattiga. Shylock bryr sig dock inte om räntan längre, han vill bara ha hämnd. Han hävdar att det är den maktlöses enda rätt i ett samhälle där minoriteter är rättslösa.
 
Shakespeare skrev detta som en komedi med de typiska komediinslag som han alltid  använde sig av : flicka utklädd till pojke, onyktra och fåfänga män, slagsmål och fester, sur gammal man med ung vacker och kvicktänkt dotter. Allt ska också sluta med att minst två unga par finner varandra. Det lyckliga slutet kännetecknar en komedi. men är detta verkligen en komedi?
 
 
Denna pjäs visar tydligt att det som är en komedi för den ene kan vara en tragedi för den andre och postmodernismens relativism blir synlig i denna filmatisering. Komedin som slutar så lyckligt för vissa blir till djupaste tragedi för andra.