kalixsvenska.blogg.se

Ju närmare en epok kommer den utsiktspunkt vi har desto svårare att avgränsa den. Postmodernismen som litterär epok lider av denna brist och dess tidsmässiga gränser flyter ihop med modernismen och vår nutid. Redan på 1950-talet skrevs det första större litterära verk som räknas som postmodersnistiskt; Vladimir Nabokovs Lolita. Den följer det postmoderna schemat med total värdenihilism eftersom den handlar om en medelålders man som blir förälskad i ett barn utan att romanen tar avstånd från denna ojämlika relation.

 

Under 1950-talet kommer också de två stora Fantasy-verken The Chronicles of Narnia (Narnia-serien) av C.S. Lewis och Lord of the Rings av hans gode vän J.R.R. Tolkien. Desa två herrar ville knappast räknas som trendsättande och med sin tid. I stället representerar de postmodernismens blickande bakåt i tiden och i denna återblickande anda har intertextualiteten blivit ett nyckelbegrepp. Liksom på medeltiden blev det en merit att anknyta till andra litterära verk utan att aspirerera på att göra något helt nytt, som modernismen hävdade att författaren skulle göra.

Det innebär också att postmodernismen tar avstånd från romantikens och modernismens genikult av författaren och konstnären. Man kritiserar också begrepp som äkthet och kvalitet. Postmodernismen vill inte ge viss konst och litteratur kvalitetstämpel och annan skräpstämpel. Allt beror på betraktarens smak och kulturella bakgrund. Postmodernismen har därför oftast liknats vid ett stort bibliotek där all konst och litteratur i världen finns samlat för nya författare och konstnärer att låna ur.

 

Postmodernismens relativism betyder också att lånandet från andra verk är helt accepterat precis som man under meldeltiden gärna påstod att en saga man skrivit själv, exempelvis sagorna om riddarna kring runda bordet och deras sökande efter den heliga Graal som började som hovpoesi men hävdades vara krönikor från 400-talet. C. S Lewis och J.R.R Tolkien gjorde på likannde sätt. Tolkien lånade detta medeltida grepp genom att inleda Sagan om ringen med en "historisk översikt" över hobernas historia.

 

I Tolkiens och Lewis sällskap "The Inklings" (ibland kallat "the “most important literary friendship of the twentieth century,”) ingick också den amerikanskfödde författaren T.S. Eliot som redan skrev "Det öde landet" som är en lång dikt om den moderna världens fasor i Första världskrigets spår. Dikten är ett collage av allusioner och parafraser, samt regelrätta citat ur kända litterära verk ur den Västerländska litteraturhistorien från antiken och framåt ,men även från Eliots samtid i mellankrigstidens Europa. Dikten brukar räknas till de största modernistiska verken men redan har den en postmodernistisk form.

 

Tolkien var inte heller rädd för intertextualitet, han inspirerades av isländska sagor, Bibeln, Beowulfs-kvädet och keltisk och nordisk mytologi och han lät högalvernas språk Quenya låna drag från finska språket. Folket i Rohan liknar på många sätt islänningar med sina hästar och namnen är engelska örons uppfattning av isländska namn. Detta tog Peter Jackson fasta på när han byggde upp filmversionen av Rohan och i filmatiseringen av Bilbo-the Hobbit spelas till och med Beorn, mannen som kan ta björnhamn, av en svensk skådespelare: Mikael Persbrandt.

 

I Njals saga finns passager som Tolkien nästan tagit rakt av in i Ringens värld. Exempelvis när Tjostolv dödat Hallgerds nyblivna make och flyr från dem som ska hämnas honom och den onde trollkarlen Svan ska hjälpa dråparen Tjostolv att komma undan:

" Svan sa:

– Nu är det varsel för Osvivers följerskor!

Då for Tjostolv på fötter och grep sin yxa. Svan sa:

– Kom med mig ut! Det här blir en smal sak för oss.

De gck ut tillsammans. Svan tog ett getskinn och svepte det om huvudet och sa:

– Varde dimma

    och synvilla

    och otyg i vägen

    för dem som vill åt dig!

Och när nu Osviver och hans folk red upp på fjället kom en tjock dimma emot dem. Osviver sa:

–Det här har Svan ställt till, och väl vore om det inte kom ännu värrre därefter." Njals saga kapitel 12.

 

Klipp ur den Peter Jacksons filmatisering av Sagan om ringen: