kalixsvenska.blogg.se

Postmodernismens relativism har gjort att kvalitetsbegreppet helt omvärderats så att förut föraktade kulturyttringar har fått en kulturell status som de inte belastades av under tidigare litterära epoker. Serier upphöjdes från barns dåliga vanor till konst. Från att ha låtsats som om man slutat läsa Kalle Anka började kultureliten skryta över sin "ankism" och slängde sig med serieskaparnamn som Carl Barks och Don Rosa. Muséer för serier skapades och serier togs in i litteraturhistorien.

 

På samma sätt upphöjdes andra litterära genrer som varit föraktade till samma status som de litterära romanerna; skräckgenren, deckaren, SciFi och Fantasy kunde diskuteras på undiversiteten och det började skrivas avhandlingar om Enid Blytons Fem-böcker som inte ens fanns att låna på bibliotek på 1970-talet.

 

Men även andra ännu mindre kulturelitistiska företeelser som kitsch och mode blev föremål för akademins intresse. Mode kan nu recenseras på kultursidorna och konstkännare kan ha bilder från katolska bokhandeln med kitsch-motiv av Maria och Jesusbarnet på väggen. Till och med porren har fått en viss status som konst, eller kanske ska man säga att porrens estetik har brett ut sig både inom mode, reklam och konst. Men allra mest "godkänd" har porr i litteraturform blivit. Fifty Shades of Grey( Femtio nyanser av honom) med sitt pornografiska, gravt antifeministiska, innehåll diskuteras i litterära magasin med en respekt som knappast vore möjlig utan postmodernismens inflytande.

 

Både filmen Korpen flyger och romanen Flickan i skogen är exempel på postmoderna verk. Medeltidsskildringen i den stora filmsuccéen Korpen flyger med alla sina anakronismer och intertexter vore omöjlig i Hollywood 1950. Det beror både på att westerngenren i filmvärlden och skräckgenren i litteraturen fått en status som var otänkbar innan 1980-talets postmodernistisak genombrott och på att vi sedan 1975 och Vitenemakrigets slut lever i en postkolonial värld där perifera kulturer som den isländska blivit högintressanta medan gamla kulturella och geografiska centra förlorat sin roll som riktmärke för god kultur.

 

Flickan i skogen har en tydlig intertext i bröderna Grimms saga Hans och Greta samt den italienska konstsagan Pinocchio liksom den antika myten om Pygmalion och skrivs som en psykologisk skräckroman men har trots det blivit upphöjd till klassuppsättningsroman på Furuhedsskolan i Kalix. Dessutom har den med ett annat postmodernistiskt motiv: queer sexualitet. Relativismen har smugit sig in på bara kroppen och man talar om genuskonstruktioner snarare än kön och människor tar på sig olika roller och masker och väljer sin identitet som hon lätt kan byta ut mot en annan på ett helt annat sätt än förut var möjligt. På nätet kan du ha olika avatarer för olika forum och dessa identiteter behöver inte ha något gemensamt med den roll du har IRL.

 

1980-talets explosion på musikvídeo-området är ett exempel på hur postmodernismens estetik och rollbytande började nå ut i stugorna. Michael Jackson och Madonna var kung och drottning av denna genre. Medan Jackson gjorde gangsterfilms-pastischer och dansade sig igenom skräck-klassikern "Thriller" presenterade Madonna den katolskt färgade religiösa kitschen blandad med porrens estetik för världen och båda tog identitetsbytet ut på dansgolven och in i tonårsrummen genom MTV: