Noveller och romaner-skönlitterära begrepp

 

Fabel: Är hela berättelsen, hela handlingen med sina sidospår.

Intrig: händelseförloppet som driver handlingen framåt, den röda tråden vi följer i berättelsen.

I en roman är det mesta fabel men i en novell är det ca 50%intrig och 50% fabel. En novell kan berätta mer av fabeln i korta återblickar medan en roman kan ha kapitelvis med återblickar, barndomsminnen, drömmar som fördjupar berättelsen.

Dramaturgi: En novell inleds normalt In medias res= mitt i händelseförloppet. Redan efter några rader är intrigen igång. En roman börjar normalt med en presentation av tid, rum och persongalleri. I en novell måste personerna presentera ”sig själva” när de dyker upp i handlingen. En novell skapar intresse genom en dramatisk händelse i novellens början. En roman skapar oftast intresset genom presentationen. Brott och straff är ett av många undantag, romaner kan alltså börja In medias res medan noveller inte kan ha långa presentationer av utrymmesskäl. En roman har alltså fler möjliga ingångar än en novell.

En novell har en peripeti, en punkt där det inte finns någon återvändo och intrigen måste nå sitt mål. Den har också bara en dramatisk höjdpunkt och konfliktförlösning. En roman har många peripetier, ofta utformade som cliff-hangers i kapitelövergångar och många konfliktförlösande höjdpunkter som leder mot den slutliga största konfliktförlösningen. Detta är en orsak till att noveller gör sig bättre som filmer än romaner eftersom filmer inte heller har råd med mer än en enda stor konfliktförlösning. Filmens och novellens dramaturgi sammanfaller bättre än romanens och filmens.

 Avslut: En roman slutar oftast med en lång avtoning. Ibland har den till och med en epilog som i Brott och straff. En novell har kortare slut. Har novellen ett tidshopp och en sammanfattning på slutet är den mycket kortfattad. Novellens avslut ska alltid överraska på något sätt medan romanens avslut alltid är en naturlig förlängning av berättelsen.

 Intertextualitet: I alla skönlitterära texter finns ett visst mått av intertextualitet, dvs, texten förhåller sig till andra texter på ett eller annat sätt. Men det är den tydliga formen av intertextualitet man brukar referera till, när en text citerar, refererar, parodierar eller parafraserar en annan känd text. T.ex: Brott och straff anknyter till Bibeln och Shakespeares Så tuktas en argbigga.