kalixsvenska.blogg.se

 

 

 

De många krigen under 1900-talet har präglat Finlands kultur. Viktigast är finska vinterkriget och förlusten av östra, större delen av Karelen. Karelen representerar för Finland detsamma som Västergötland eller Dalarna gör för Sverige. Det var i Karelen Elias Lönnnroth fann en ännu levande runosångstradition som han skrev ner som nationaleposet Kalevala.

 

Runosånger finns i områdena kring finska viken och finsk-ugriska delar av de baltiska staterna och är en mycket gammal litteraturform som påminner om färöiska ballader. De är ofta långa och berättar om hjältar och vårstädning, kärlek och hur jorden skapades ur ett gåsägg. Elias Lönnroth satte ihop runosånger från alla delar av Karelen, de korta enkla från sydväst och de långa utförligt episka från nordost, på det som även då var ryskt territorium.

 

Från början fanns inget sammanhållet epos, ingen logisk berättelse, det var Lönnroths bidrag till sångerna, men han skrev inte mycket själv, ca 3% av verket skrev han själv för att få berättelsen att hänga ihop bättre. Han samanställde också runosånger från olika delar av Karelen till en enda så de blev mycket längre än i de upptecknade versionerna. Men namnet Kalevala har Lönnroth själv lagt in i texten.

 

Ordet runosång kommer från nordiska språkens runa=hemlighet eller besvärjelse. Många av sångerna i Kalevala är besvärjelser för tex jaktlycka. Andra sånger handlar om hur svårt det är att bli bortgift till en elak man och svärmor långt från sitt hem. Brölloppshymner, skämtsamma verser och instruktion för vårstädningen förekommer också. På många sätt märks att det främst var kvinnor som var traditionsbärarna bakom Kalevalas runosånger just motivet städning är ju inte det vanliga i hjältediktning i episk form. Jag känner bara till Kalevala som berättar om sådant.

 

Här en sång som passar bättre in i det mer normala episka; Ukkonen ylinen herra med svensk-karelska gruppen Hedningarna: