kalixsvenska.blogg.se

Norden var en gång som Balkan på 1990-talet  Danmark, Sverige och Ryssland stred om Skandinaviens kuster och rätten att ta ut skatt från dem som bodde här. Drottning Margareta  enade de nordiska länderna i en union mot tyske Albrekt av Mecklenburg. Hon valdes till härskare i de olika nordiska länderna av aristokratiska ting/parlament . 1387 valdes Margareta till Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde" av den församlade aristokratin. Kalmarunionen kom sedan till 1389 som ett svar på tysk expansion i Nordsjön och östersjöområdet.

Historikern Dick Harrison beskriver unionen som "En stor, permanent (önskade man åtminstone) personalunion som syftade till att med gemensamma ansträngningar skapa en militär motvikt mot gemensamma fiender." Fienderna var främst Tyskland men också Ryssland, som syns på kartan ovan hade stort inflytande över nuvarande norra Norge, Sverige och Finland.

 

Gustav Eriksson Vasa, eller Gustav I tog makten i Sverige på skumma vägar 1522. 1523 utropades han till kung och det blev det definitiva slutet för den nordiska unionen och sedan började den ändlösa raden av krig igen fram till 1814 då Sverige och Danmark skrev fredstraktat och  Norge lämnade det danska väldet, samt ingick personalunion med Sverige, en union som upplöstes 1905.

 

Finland hamnade mellan stormakterna Sverige och Ryssland. Det var sällan i nuvarande Sverige striderna utkämpades. Kalix var ett slagfält en gång, men det var ovanligt med strid på egentliga Sveriges mark. Det var oftast i Finland striderna utkämpades, det var finska jordar och hus som brändes och finska ungdomar som dog framför kanonerna. Finland förlorades för Sverige till Ryssland 1809 och 1918 blev landet en självständig stat i den nordiska gemenskapen. Men det var inte slut med krigen för det.

 

Första världskriget gick Norden relativt spårlöst förbi men andra världskriget drog med de nordiska länderna i världshistorien. Finland attackerades av Sovjet 1939 och Danmark och Norge ockuperades samma år av Tyskland. Sverige var neutralt och behöll freden under hela kriget. Svenskar stred dock som frivilliga både i Norge, Danmark och Finland. Men allra främst i Finland. Finland fick mycket sympati som det lilla landet som attackerades av den stora ryska björnen och en svensk frivilligkår bildades. Sverige benämnde sig icke-krigförande vilket var detsamma som att släppa en del på neutraliteten och därmed kunde svenskt militärmateriel och en flygdivision strida på Finlands sida.

Finland utkämpade tre olika krig under andra världskriget; Vinterkriget, Fortsättningskriget och Lapplandskriget. Vinterkriget november 1939-mars 1940 blev en mindre framgång för Finland som lyckades slå den stora ryska armén och hindra den från att ockupera Finland, och som det var tänkt, Sverige. Finland fick dock lämna territorium, bland annat stora delar av Karelen till Sovjetunionen/Ryssland.

 

Freden blev inte långvarig Sedan Baltstaterna ockuperats av Sovjet och det sovjetiska trycket mot Finland ökades så började den finländska statsledningen att samarbeta med Tyskland eftersom man uppfattde de allierades intresse för Finlands sak om ljumt. Vid denna tid såg man det också som att Tyskland skulle vinna kriget. Man ska inte heller glömma att mycket av Tysklands nazistiska politik var populär i Norden vid denna tid. Judar, romer och homosexuella var inte populära och rashygien var en idé tyskarna tog från Sverige. Här i norr fanns starka sympatier för Hitler och hans idéer. Tärendö var ett välkänt brunt näste och i Finland fanns många som lyssnade på führerns radiosända tal och tjusades av Nationalsocialistiska idéer om manlighet och styrka.

 

Precis som i Sverige förnekas tyskvänligheten i andra världskrigets början gärna i Finland och där har samarbetet med Tyskland närmast förträngts så man menar att Finland överfölls av både Tyskland och Ryssland, vilket inte helt överensstämmer med sanningen. I Sverige har dock diskussionen om Sveriges roll under andra världskriget varit mer offentlig medan man i Finland ännu talar tyst om samarbetet med Tyskland medan man gärna framhåller marskalk Mannerheims tacktal till Sverige och de allierade efter kriget.

 

I allians med Tyskland lyckades Finland under fortsättningskriget 1941-1944 besätta bl.a Östkarelen och "stor-Finland" var ett faktum. Finland inrättade koncentrationsläger för ryssar, "icke-stamfränder" och politiska dissidenter i dessa områden av vilka en del inte tillhört Finland ens före vinterkriget. Finland avbröt de diplomatiska förbindelserna med Storbritannien i augisti 1941. Till slut förklarade Storbritannien krig mot Finland, dock utan att det någonsin utspelades några strider mellan länderna. Finland stred nu alltså tydligt på Tyskalnds sida i kriget och Finlands alliansfrihet var definitivt bruten.

 

1943 genomförde tyskarna sitt anfall mot Leningrad som blev vändpunkten i världskriget då tyskarna förlorade stort. Då började både Finland, liksom Sverige, att distansera sig gentemot Tyskland. Men Finland och Tyskland stred på samma sida fram till 1944 då Ryssland tvingade fram ett avtal där Finland förlorade allt ockuperat territorium och dessutom förband sig att bryta samarbetsavtalet med Tyskland och i stället, på ryskt uppdrag, driva ut tyskarna från Finland.

 

Utdrivandet av tyskarna kallas för Lapplandskriget (september 1944- april 1945) och utfördes av mycket unga soldater, det kallas därför för "barnkorståget". Tyskarna var bättre organiserade och på sin väg norrut , mot hamnar vid ishavet, brände de och skövlade Finland. Rovaniemi brändes till grunden och 100000 finländare blev hemlösa. I april 1945 lyckades Finland driva ut tyskarna från sitt territorium och det blev fred i Finland efter 6 år.

 

Kalevala kan sägas skapa en finsk nationalidentitet och i den identiteten har de tre krigen under andra världskriget sin del. Mytbildningen om den okuvlige finnen som slår från ett hopplöst underläge och aldrig ger sig fick förstås ännu mer näring. Mannerheim blev en modern Lämminkäinen som stred heroiskt omän förgäves mot övermakten. Officiellt förnekar man alliansen med Tyskland och pekar bara på hur utsatt Finland var och hur heroiskt man slogs för sin frihet. Vi ser därmed på nära håll hur myter och hjältelegender kan uppstå och kan därmed också förstå hur epos som Oddysséen och Kalevala kan ha kommit till.

 

 

 Alla bilder från wikipedia.