kalixsvenska.blogg.se

En essä är en utredande text som ska vara ett försök att besvara en frågeställning, av ordet essayer=försöka på franska.

 

1.  1. Texten inleds av en frågeställning som sedan utreds och besvaras i essän.

 

Exempel på inledande frågeställning:

"Som få andra medier kan museer genom sina samlingar hävda att den historia de berättar är autentisk och riktig. Som populärhistoriska förmedlare har de i kraft av dessa anspråk en stark ställning i skapandet av det allmänna historiemedvetandet. Under lång tid har det därför diskuterats vilken bild av historien som visas på svenska museer, vad som tas med och vad som lämnas utanför, och många luckor och skevheter har täppts till och rätats ut de senaste decennierna." Per Widén Under strecket SvD 29 oktober 2012

 

"Det enda motiv som har stått fast genom dessa skiftande uttryck och tidsmentaliteter, är självporträttet. Så gott som alla målare under de senaste femhundra åren, helt oavhängigt stil och form, har förr eller senare valt att måla sitt eget ansikte och sin egen kropp. Varför? Vad är det i det egna ansiktet och den egna kroppen som är så väsentligt att så olika konstnärer som Rembrandt och Duchamp, eller Dürer och Roth­ko, samtliga har målat det? Man skulle kunna tänka sig att orsaken var praktisk och pragmatisk, att motivet alltid är för handen och att det alltså rätt och slätt kunde skyllas på lättja eller brist på pengar, och något ligger det nog i det, men det förklarar inte allt, eftersom det finns många och långa århundraden i konsthistorien då självporträttet helt enkelt inte existerade." Karl-Ove Knausgård Essä DN 21 oktober 2012

 

 

"Första gången jag läste Genets essä, lade jag bara märke till detta. Tanken är så radikal, och kommer så plötsligt, att det var som om jag begrep, verkligen begrep vad den till leda tragglade tanken om allas lika värde betyder." Knausgård

 

 

"Å andra sidan finns det zoner i det mänskliga, där gränserna för det sociala och biologiskt-materiella liksom upphör, det kan ske i religionen och det kan ske i konsten, att medvetenheten om ens eget jag försvinner, att tidens och platsens begränsningar inte längre gäller, och att man liksom är ett med världen. ett med alltet, som i den religiösa extasen, eller ett med verket, som i konsten. Frågan är om det man då upplever inte är ens eget jag, som det är när det inte är utsatt för någon självmedvetenhet eller reflektion, och om detta jaglösa jag, som kanske bara är en känsla av att existera, är det Gunnar Ekelöf kallade ”det för alla lika”." Knausgård igen.

 

"I en fantastisk essä om Rembrandt beskriver den franske författaren Jean Genet en scen från en tågresa. På andra sidan i tredjeklasskupén satt en man han tyckte var motbjudande; han hade en skitig mustasch, en liten slapp mun, dåliga tänder och satt och spottade stora loskor på det redan smutsiga golvet, fullt av fimpar, gamla tidningar, brödkanter. Plötsligt möts deras blickar för ett ögonblick, och Genet drabbas av något han kallar en uppenbarelse, nämligen att varenda människa är lika mycket värd som någon annan. Alltså att han, den motbjudande passageraren, var lika mycket värd som Genet själv." Knausgård.

 

 

"När allt är lika mycket värt, är allt lika lite värt. Alla värden kommer sig av skillnader, och hela vår sociala verklighet är uppbyggd kring det. Allt i våra liv är hierarkiskt ordnat, det gäller ting såväl som egenskaper: Hierarkin är ett nät som inte släpper igenom någonting. Tanken om det goda och om det lika, om den tas på allvar, får allt detta att haverera."

 

 

"Tanken om det goda och om det lika, om den tas på allvar, får allt detta att haverera.

 

Fjodor Dostojevskijs roman ”Idioten” handlar om detta. Huvudpersonen furst Mysjkin är utan tvekan god,"

 

Styckeindela med INDRAG även om inte tidningarnas nätupplagor gör så.