Köpmannen i Venedig
Kategori: Filmanalys

Shylock är rik men ensam. Hans fru Leah är död och hans familj består endast av dotterna Jessika och en tjänare. Som en följd av det stora lånet Shylock ger Antonios skyddsling får han råd att anställa Shylocks tjänare och samma natt som lånet görs upp på en fest hos Antonio rymmer Jessika med en kristen ung man, Lorenzo, och hon tar med sig en stor del av faderns förmögenhet samt den ring Shylock fått som fästmansgåva av sin fru när de ännu var ogifta.
När katastrofen att mista dottern slår ner i Shylocks liv har han dock kvar sin fordring på Antonio men snart får man veta att Antonios skepp har förlist, allihop med man och last. Både Shylock och Antonio står nu utfattiga. Shylock bryr sig dock inte om räntan längre, han vill bara ha hämnd. Han hävdar att det är den maktlöses enda rätt i ett samhälle där minoriteter är rättslösa.
Shakespeare skrev detta som en komedi med de typiska komediinslag som han alltid använde sig av : flicka utklädd till pojke, onyktra och fåfänga män, slagsmål och fester, sur gammal man med ung vacker och kvicktänkt dotter. Allt ska också sluta med att minst två unga par finner varandra. Det lyckliga slutet kännetecknar en komedi. men är detta verkligen en komedi?
